Olsson: ”Jag kan bli lite manisk ibland”

För fyra år sedan var Theodor Olsson tveksam till att ta sig an ett 16-årslag, idag är han assisterande tränare i IK Sirius. Och förklaringen kräver kanske en parallell till fiktiva karaktärer som Carrie Mathison och Sherlock Holmes.
– Liksom dem är jag nog sån att jag kan bli manisk ibland. Det jag gjort har jag gjort till hundra procent, konstaterar det 23-åriga stjärnskottet i en intervju med Unicoach.

Theodor Olsson är en person som betraktar sig som tursam. Han säger att han “varit på rätt plats vid rätt tillfälle” och att det är “så jäkla orättvist” att han tagit sig till den svenska fotbollens högsta serie på rekordtid, samtidigt som betydligt mer erfarna tränare tvingas harva i lägre divisioner.

Men det är, förstås, en väldigt förenklad bild av det hela.

Olsson har ju också haft sin beskärda del av motgångar. Samma år som han fyllde 16 diagnostiserades han med leukemi, och den goda nyheten var att han överlevde. Den dåliga? Att drömmen om ett liv som elitspelare gick i kras.
– Strålningen satte ner min lungkapacitet, och det är ju ganska viktigt att kunna löpa mycket i fotboll. Därför fick jag kanske inte ut det mesta av vad det hade kunnat bli, utan gick från Gefle IF till ett division 2-lag men lade ner spelarkarriären när jag kände att jag inte kommer bli fotbollsproffs, berättar Theodor Olsson.

Lite av en slump halkade han in på tränarspåret, även det i Gefle, och inledde som assisterande i föreningens P16-lag. Samma säsong blev uppdraget som huvudansvarig ledigt, och Olsson fick frågan. Men tvekade.
– Jag sa: “Nej, inte så här tidigt. Jag vill gå vid sidan och lära mig först.” Men de hade inga bättre alternativ och lovade att hjälpa och stötta mig, så då blev jag U16-tränare. Och fyra år senare var jag som sagt assisterande tränare i Allsvenskan.

Varifrån kommer ditt fotbollsintresse?
– Haha, ja, det är inte som att mina föräldrar eller min släkt är så fotbollsgalna, utan jag vet nog inte riktigt var det kommer ifrån. Jag tycker att det är väldigt roligt att spela själv, och sedan fascineras jag också av karaktärer som Sherlock Holmes eller Carrie i Homeland. Liksom dem är jag nog sån att jag kan bli manisk ibland. Det jag gjort har jag gjort till hundra procent.

Det blev två år i Gefle, och på slutet hade Theodor Olsson en slags inofficiell akademichefsroll där. Det var också så han lärde känna Petter Hansson i Sirius, under några gemensamma resor till de träffar och utbildningar som Svensk Elitfotboll arrangerar.

[sitat id=”1″ style=”full”/]

Inför 2018 flyttade Olsson sedan till Uppsala. Till sina föräldrar sa han att det var för att “plugga” – det blev visserligen en kurs i socialpsykologi – men huvudanledningen var tränarjobbet i Sirius U16-lag. En halv säsong senare hade Theodor Olsson lyckats ta sig ännu ett eller två hack uppåt i ordningen, till U19.

Och trots den vita lögnen för mamma och pappa så är ärlighet annars ett ledord för honom, inte minst i relationen med yngre fotbollsspelare.

– I de lag jag tränat så har alla haft målsättningen att bli proffs, och så har jag också försökt att bemöta dem. Att gå långt är ju att likna vid ett köp av en trisslott: du kan vinna en miljon, men chansen är väldigt liten. Om du däremot köper en jäkla massa lotter så ökar chansen, även om den fortfarande är liten. Genom att fatta goda beslut i din vardag som att lägga på extra broccoli i skolmatsalen eller att gå och lägga dig i tid så kan du ha köpt en trisslott där möjligheten ökat till att vinna en miljon, det är ju svårt att veta, säger Olsson och tillägger:
– Jag försöker också att vara ärlig och krass mot dem, men framförallt se till så att de gör kloka val i sin vardag.

Sedan i vintras är det dock seniorspelare, i form av Sirius A-lag, som gäller. Theodor Olsson är numera huvudtränare Henrik Rydströms närmaste man.

Hur är det egentligen?
– Fantastiskt roligt! Henrik letar hela tiden efter sätt att kunna utveckla sig själv, och därmed utveckla andra. Bara att finnas med i hans kontaktlista i telefonen gör att man själv blir bildad, för han delar artiklar, ställer frågor och diskuterar. Senast hade han läst om Mourinhos tid i Porto och sa till mig att läsa och återkoppla med reflektioner. Henrik är så sjukt prestigelös!

Att de flesta av dygnets 24 timmar handlar om fotboll för Theodor Olsson är, med andra ord, ingen överdrift. När Unicoach ringer honom så sitter han precis och kollar igenom “gamla matcher med Guardiola, Bielsa och lite Bayern München”. Han bor också i en trea med två andra tränare i Sirius, och har bokhyllor som dignar av fotbollsalster.

Framtiden då? På kort sikt hoppas Olsson kunna hjälpa Sirius att nå en bra placering i Allsvenskan, och dessutom bidra till att man blir ännu bättre på att få fram egenproducerade spelare.

Längre fram vill han höra Champions League-hymnen från bästa möjliga plats: tränarbänken.
– Jag vet att det låter kaxigt – och jag vet att ingen är perfekt, varken du eller jag – men jag kommer att bli en fantastiskt bra fotbollstränare och jobba med det här i många år. Det är jag helt säker på, säger Theodor Olsson.

Foto: IK Sirius