Vid sin start var Allsvenskan en liga som till stor del drevs av amatörer, med spelare som arbetade vid sidan av fotbollen och klubbar som opererade på små budgetar. Men under de följande decennierna kom Allsvenskan att genomgå en omfattande utveckling som förvandlade ligan från en amatörserie till en av Sveriges mest professionella idrottsligor.
Under de första decennierna av Allsvenskans existens var varenda fotbollsspelare i Sverige strikt amatör. Det var helt enkelt inte tillåtet att ta emot betalning för att spela – fotboll var något man ägnade sig åt på sin fritid, vid sidan av sitt yrke, för nöjets och hälsans skull. Ett amatörideal som speglade den idrottsfilosofi som dominerade på den tiden, där sport sågs som ett moraliskt förädlande tidsfördriv snarare än en karriär. Träningarna var ofta sporadiska och skedde på kvällarna efter arbetstid. Trots detta var engagemanget stort och själva spelet togs på stort allvar redan från start.
Efter andra världskriget började dock svensk fotboll sakta att förändras. Som en följd av internationella framgångar för det svenska landslaget tog intresset för svensk fotboll fart. I samband med 1950-talets publikfester och uppmärksamheten som sporten fick så började kraven på klubbarna öka. Fotboll blev mer än bara en hobby för de inblandade, och klubbledningarna började fundera på hur de kunde behålla sina bästa spelare samtidigt som de lockade talanger från andra delar av landet. Vissa klubbar började erbjuda sina spelare under bordet-betalningar eller andra typer av förmåner – allt från boende till cyklar och presentkort. Även om detta var emot de officiella reglerna så blev det en allt vanligare praktik. Sakta men säkert påbörjades en långsam förflyttning mot en mer professionell inställning till sporten.
Från små steg till kommersiell explosion
Det var under 1960- och 1970-talet som svensk fotboll började ta större kliv mot professionalism. Med en växande ekonomi och större sponsorer som var villiga att investera i klubbarna så började fotbollsspelare i Sverige se möjligheten att faktiskt kunna livnära sig på sitt utövande.
Allsvenskan kom också att locka internationella spelare, vilket ytterligare drev på behovet av professionalism. För att konkurrera med utländska ligor om de bästa spelarna behövde svenska klubbar erbjuda attraktiva löner och bättre förutsättningar. Under denna period ökade också antalet heltidsanställda tränare samt administrativ personal, vilket hjälpte till att höja organisationen inom klubbarna.
Även om mycket hade hänt tidigare så var det på 90-talet som professionaliseringen av Allsvenskan fick rejält fäste. I takt med att mediebevakningen ökade och tv-avtalen blev större och mer lukrativa så började klubbarna att investera kraftigt i sina spelartrupper och anläggningar. Spelarlönerna steg markant och fotbollsspelare blev offentliga personer med stora kommersiella möjligheter. Klubbar som Malmö FF och IFK Göteborg började dominera ligan, delvis tack vare deras förmåga att attrahera och behålla toppspelare genom konkurrenskraftiga löner och resurser.
Dagens professionella liga
Idag är Allsvenskan en helt professionell liga där spelarna har fotboll som sitt huvudsakliga yrke. Klubbarna drivs som moderna företag, med professionell ledning, omfattande scoutingnätverk och avancerad tränings- och rehabiliteringsutrustning. Sponsorpengar och tv-intäkter är av stor vikt, och klubbar strävar efter att utveckla och sälja talanger för att kunna investera i framtida sportsliga framgångar.
Trots dessa utmaningar har Allsvenskan lyckats bevara mycket av sin karaktär och betydelse för svensk fotbollskultur. Det är en liga där tradition och modernitet möts, och där passionen för spelet fortsätter att vara i fokus, hundra år efter dess grundande.
