De allsvenska dagsländorna

Flest säsonger i Allsvenskan har AIK, 95, följt av de andra storstadsgiganterna IFK Göteborg och Malmö FF. Men i andra änden av den tabellen hittar vi ett annat fenomen – de allsvenska dagsländorna. Nämligen de klubbar som lyckats ta sig hela vägen till toppen av svensk fotbolls näringskedja men inte lyckats stanna kvar. Deras sejourer i Allsvenskan må ha varit ettåriga men deras avtryck i den allsvenska historien, och inte minst i de lokalsamhällen verkat i, är beständiga.

Bruksklubbarna

Under folksportsåren, då amatörismen var en av grundpelarna i den svenska fotbollen, var det inte ovanligt att arbetare på ortens industrier och företag formade fotbollslag. Några av dem tog sig ända in i fotbollens finrum. I dalsländska Billingsfors, som i de flesta av dessa bruksorter, var det bruket och fotbollen, hand i hand, som länge var kärnan av samhällets gemenskap. När laget tog sig upp i Allsvenskan 1946 bestod i stort sett hela laget av arbetare från pappersbruket. I IFK Holmsund, som gjorde allsvensk debut 1967, var det sågverksarbetare som utgjorde stommen i det allsvenska laget och i Ludvika kunde de flesta allsvenska spelarna från 1944/45 till vardags hittas vid maskinerna på ABB. 

Kopplingen mellan industrierna, bruken och andra stora arbetsgivare i mindre orter och fotbollen är en stor del i att fotbollen fick ett ordentligt fäste i folkhemmet och växte som den gjorde. Att några av dessa klubbar lyckades ta sig så långt som till Allsvenskan har säkerligen flera olika anledningar, men att de är ett unikt tillskott till den allsvenska historien är ett faktum. Inte minst på grund av den otroliga publikintresse de lockade. 

Publikraketerna

I en tid då intresset för fotboll växte enormt och där publiken gick på fotboll för att kolla på fotboll och inte för att heja på sitt eget lag lyckades många nykomlingar locka stora och imponerande publikskaror. Motala AIF, Reymersholms IK och Norrby IF är exempel på klubbar som lockade tusentals åskådare under sin enda allsvenska säsong trots att de inte hade särskilt stor klubbtrogen supporterskara. När Norrby tog sig upp i elitfotbollen på 50-talet spräckte man det imponerande 10 000 åskådare/match som Borås-konkurrenten Elfsborg, trots flera framgångsrika perioder i Allsvenskan, aldrig varit i närheten av. Även i de mindre orterna med klubbar som Högadals IS och Billingsfors IK vallfärdade åskådare till den lokala idrottsplatsen. På Vägga IP i Karlshamn, dåvarande hemmaplan för Högadals IS, är än idag den allsvenska kvalmatchen mot Östers IF 1961 den mest besökta med 14 564 åskådare. 

På senare tid kanske det är Assyriska FF som har den mest uppseendeväckande och expansiva publikhistorierna. På 2000-talet hade det som började som ett korplag, och under sin första säsong i seriesystemet 1975 inte tog en enda poäng, tagit sig hela vägen till elitfotbollen och blivit en angelägenhet för många av de miljoner assyrier världen över. När laget kvalade till Allsvenskan mot Örgryte IS 2004 direktsändes matchen via satellit i 82 länder. Trots förlust i kvalet fick Assyriska en plats i Allsvenskan efter att Örebro SK degraderas till Superettan av ekonomiska skäl.

2000-talets nykomlingar

I takt med professionaliseringen av elitfotbollen har dagsländorna blivit färre, men de har inte försvunnit. På 90-talet var det dags för en ny publikfavorit. Medan trenden gick nedåt i resten av Sverige hade Umeå FC en åtta år lång kontinuerlig publikökning bakom sig. Under sin allsvenska säsong 1996 seglade UFC upp som en av landets fem mest publikdragande klubbar. De startade säsongen starkt, bland annat tack vare den ghananske landslagsspelaren Shamo Quaye och anfallaren Steve Galloway. Men efter ett sviktande försvarsspel under hösten lyckades man inte hålla sig kvar. Klubbens 30 poäng är fortfarande en av de mest imponerande siffrorna för en nedflyttad klubb. Samma år som UFC gjorde sin allsvenska debut gjorde även IK Oddevold sitt första, och än så länge enda, besök i ligan. Därefter har Allsvenskan även fått ettåriga besök av Enköpings SK, Assyriska och Dalkurd FF. 

De allsvenska dagsländorna