Ett decennium utan “Klabbe”

Den 29 oktober 2014 lämnade Klas Ingesson jordelivet. Tio år senare minns vi fortfarande den östgötske grovjobbaren för hans fotbollsgärning, men också för den människa han var.

Det var på lilla Vättervallen i Ödeshög som sagans första kapitel skrevs. Efter att ha upptäckts här, som 17-åring 1986, tog Klas Ingessons talang honom till ett på den tiden ytterst framgångsrikt IFK Göteborg. Två SM-guld på fyra säsonger gav inte bara en ordinarie plats i det svenska landslag som spelade VM 1990, utan blev också hans biljett ut i Europa.

“Klabbe”, som de närmaste kallade honom, var i belgiska Mechelen, nederländska PSV Eindhoven, engelska Sheffield Wednesday, franska Marseille och i de italienska klubbarna Bari, Bologna samt Lecce. Överallt fick han samma goda vitsord.

“En stor ledare”, “ fajter” och “gladiator” var några av omdömena som kom från kontinenten. I Sverige är det största bestående minnet från Ingessons spelarkarriär förstås hans medverkan under VM 1994 i USA. Utan honom hade Sverige inte slagit ut Rumänien i kvartsfinalens straffsparksläggning, utan honom hade det i slutändan inte blivit en sensationell bronsmedalj.

– Klabbe hade den bästa talangen av alla: den som satt i huvudet. Viljan att göra sitt bästa och förmågan att visa att vem som helst kan klara mer än man tror, har Tommy Svensson, tidigare svensk förbundskapten, sagt.

Lockades till Elfsborg
I början av 2000-talet flyttade Klas Ingesson och familjen hem till Ödeshög igen. Han gjorde det i mångt och mycket för deras skull, men också för sin egen. Här fick han spela division 5-fotboll med moderklubben, tillbringa tid i skogen och fokusera på de båda sönerna.

Så småningom lockade dock elitfotbollen igen. 2011, två år efter att Ingesson diagnostiserats med myelom, en sorts blodcancer, klev han in i IF Elfsborgs akademi. Han bedyrade att han aldrig skulle ansvara för ett seniorlag på högre nivå, men visst blev det så ändå. En septemberdag 2013 presenterades han som Elfsborgs nya A-lagstränare. Med sig, som assisterande, hade han Peter Wettergren, barndomskompisen från Ödeshög.

Och nog hann Klas Ingesson sätta ett ordentligt avtryck även som tränare. Han ledde laget i den höstens Europa League-gruppspel, vilket resulterade i fyra inspelade poäng, och var säsongen efter med om att återigen göra Elfsborg till ett topplag att räkna med.

Våg av kondoleanser
När fjärdeplatsen räknades in var dock inte Klabbe längre med oss. En knapp månad innan Allsvenskan avslutats hade cancern tagit hans liv. I Borås och på väldigt många andra platser runtom i landet och världen var saknaden enorm. 

– Idag har svensk fotboll stor sorg. Klas Ingesson var en fantastisk spelare och pådrivare och förebild för en generation fotbollsungdomar. Alla som minns VM 1994 vet hur fantastisk den gruppen var och där spelade Klas en betydelsefull roll. Trots den tuffa kampen mot sjukdomen blev han under senare år också både uppskattad och respekterad som ledare. Han lämnar ett stort tomrum efter sig, sa Karl-Erik Nilsson, Svenska Fotbollförbundets dåvarande ordförande.

Ingessons bortgång väckte en våg av kondoleanser och hedersbetyg som aldrig tycktes plana ut. Det var tydligt att han hade varit älskad och beundrad ända in i det sista. Kvar fanns också en påminnelse som han själv präntat in i både spelare och omgivning under de sista åren: ta vara på livet och de du har runt dig.

Ett decennium efter Klabbes död så minns vi honom fortfarande med värme och styrka, inte minst tack vare den stiftelse som bär hans namn och som ska “utveckla IF Elfsborg i Klas Ingessons anda”, bland annat via arbete med värderingar kring idrotten samt stöd till funktionshindrade eller utsatta barn och ungdomar.

Ett initiativ som rimmar väl med den person han var.

Foto: Bildbyrån