Från Hörnefors tog sig Gunnar Nordahl via Degerfors, Norrköping, OS-guld och fyra SM-guld till Italien. Som en av landets mest hyllade fotbollsspelare genom tiderna satte han avtryck på sporten som få andra.
I den västerbottniska bruksorten Hörnefors söder om Umeå var det fotboll som gällde för bröderna Bertil, Knut, Gösta, Göran och Gunnar. När de inte spelade med den lokala klubben Hörnefors IF ritades det upp ett mål på familjens garageport där bröderna Nordahl spenderade timmar med att nöta skott och tillslag. Det blev snabbt uppenbart att bröderna Nordahl hade något att tillföra på plan och för samtliga väntade lovande fotbollskarriärer – men en av dem stod ut lite extra.
Från sitt gruvarbete hade Gunnar Nordahl en utmärkande fysik och tillsammans med ett välriktat skytte och imponerande spelintelligens hade han alla egenskaper för att bli en magnifik målskytt. Efter tre säsonger i division tre, där han gjorde 68 mål på 41 matcher, blev han uppmärksammad av den allsvenska nykomlingen Degerfors IF och gavs där möjligheten till allsvenskt spel. Som 19-åring gjorde han sin debut i den röda tröjan. Redan från start gjorde han succé och var en starkt bidragande orsak till att Degen slutade på en stark andraplats i sin första säsong i landets högsta liga. Med totalt 58 mål på 77 matcher och skytteligaseger 1943 fick flera klubbar upp ögonen för den kraftfulla centern. Efter en ordentlig dragkamp blev de regerande mästarna IFK Norrköping till slut Nordahls nya klubbadress inför säsongen 1944/1945.
I Norrköping fortsatte Nordahl sitt målskytte och vann snabbt stadens förtroende och tillgivenhet. Förutom sin bror Knut hade han dessutom sällskap av spelare som Nils Liedholm, Torsten Lindberg och Bian Rosengren – ett lag som under 40-talet skulle gå under namnet “Guldköping”. Med kapten Nordahl i spetsen tog Norrköping fyra raka SM-guld från 1944 till 1949 och norrlänningen själv vann skytteligan tre gånger – fler än någon annan allsvensk spelare genom tiderna.
Nordahl utmärkte sig som en exceptionell målskytt. På de 92 matcher Nordahl spelade för Peking nätade han hela 93 gånger, ett otroligt snitt på mer än ett mål per match. Hans förmåga att hitta nätmaskorna var närmast magisk och hyllningarna haglade. ”Gunnar Nordahl är inte en människa, han är en målmaskin”, utropade en journalist. När han dessutom var en av nyckelspelarna i det svenska landslaget som tog OS-guld 1948 och vann mästerskapets skytteliga började han även dra till sig internationella blickar. Bland annat från Italien.
Efter framgångarna i OS värvades Gunnar Nordahl av AC Milan. En historisk värvning som innebar att Sverige hade fått sitt första fotbollsproffs. Övergångssumman var 75 000 kronor och Gunnar själv fick en månadslön på 1 500 kronor. I sin självbiografi “Guld och gröna planer” från 1954 beskrev han hur han kände efter en mindre lyckad första halvleken i sin debutmatch mot Pro Patria, han hade bestämt sig:
– Jag åker hem till Norrköping igen. Fiasko förstås, men det är snart glömt, berättade Gunnar.
Men den känslan lämnade honom redan i andra halvlek. Han kom mitt i säsongen och hann därmed bara med att spela 15 matcher men på dem gjorde han 16 strutar. Succén var återigen ett faktum. Den hårdföre och snabbe svensken skaffade sig snabbt ett rykte som en pålitlig målskytt och en av Serie A:s stora stjärnor. Under tiden hade han fått sällskap av de svenska anfallskollegorna Gunnar Gren och Nils Liedholm. En historisk trio som kom att bli fruktad och internationellt känd under namnet “Gre-No-Li”. Nästkommande säsong var Nordahls första hela säsong och resulterade i en skytteligavinst med hela 35 mål – ett rekord som stod sig i 66 år.
Det kom att bli ytterligare fyra skytteligatitlar för svensken som samlade på sig flera respektingivande smeknamn i Italien; Il Cannoniere (skyttekungen), Il Pompiere (brandmannen) och Il Bisonte (bisonoxen). Totalt blev det 225 mål på 291 matcher i Italien och förutom Silvio Piola, 274 ligamål, och Francesco Totti, 239 ligamål, har ingen gjort lika många mål i den italienska förstadivisionen. Nordahl spelade sina sista två säsonger i Serie A för Roma där han mot slutet också hade rollen som spelande tränare.
Flytten till Italien innebar dessvärre slutet för Nordahl i det svenska landslaget då proffs inte tilläts spela i landslaget enligt dåvarande regler.
Gunnar Nordahl återvände till Sverige och Karlstads BK där han avslutade sin spelarkarriär 1961. Planen var sedan att återvända till Italien som tränare men efter ett importstopp av utländska tränare blev han kvar i Sverige. Här hemma var han tränare i Degerfors IF, IFK Norrköping, IF Saab, Östers IF samt AIK innan han pensionerade sig från fotbollen.
Nordahl blev redan år 1945 “Stor grabb” inom svensk fotboll och år 2003 valdes han i den första selektionen som medlem nummer 9 in i Svensk fotbolls Hall of Fame. Där lyder presentationstexten:
”’Il Pompiere’ är svensk fotbolls största målskytt. Hans sätt att dominera straffområdet i Sverige, Italien och i landskamper var unikt.”
Idag återfinns två statyer av Nordahl, en vid Norrköpings Idrottspark och en i Hörnefors. Och på Norrköpings hemmaarena, Platinumcars Arena, har den norra ståläktaren döpts efter legenden och fått namnet “Curva Nordahl”. Namnet är en hyllning till Gunnar Nordahl och hans framgångsrika proffskarriär i Italien där Curvan är den centrala platsen för klubbens mest passionerade supportergrupper. Curva Nordahl invigdes den 5 april 2015.
Hans framgångar utomlands öppnade dörren för andra svenska spelare att söka lyckan i utländska ligor och banade vägen för en era av svenska fotbollsspelare som skulle göra stora avtryck på den internationella scenen. Hans bidrag till svensk fotboll sträckte sig långt bortom den period han själv var aktiv på planen. Gunnar Nordahl var inte bara en målgörare utan en ikon som formade svensk fotboll. Han avled den 15 september 1995, 73 år gammal.
