I Allsvenskans åttonde omgång, den 11 september 1927, debuterade en 18-årig central forward i Elfsborgströjan. Sven Jonasson möttes av ett tufft AIK-försvar, brände både en och två målchanser och fick acceptera en förlust i sin första allsvenska match. Men det han inte visste då var att det var den första av 334 raka matcher utan frånvaro som han spelade i landets högsta fotbollsliga – en historisk svit som står sig än idag.
Sven Jonasson, född 1909 i Borås, hade lockats till IF Elfsborg från IK Ymer av sin äldre bror Einar. Redan när han kom till klubben kunde det anas att han hade kvalitéer som skulle göra honom värdefull för de gulsvarta boråsarna. Den unge anfallaren kom så småningom att bli känd för sin rörlighet, som av många ansågs ligga före sin tid, tillsammans med snabbheten och målsinnet. Men vi tar avstamp i säsongen 1927, som blev startåret på en legendarisk allsvensk karriär för ”Jonas”.
Det var nämligen på Råsunda IP, den 11 september, som då 18-årige Sven Jonasson gjorde sin allsvenska debut mot AIK. Trots flera vassa målchanser lyckades dock Jonasson och hans anfallskollegor inte hitta nätet, och AIK vann med 2–0 framför 4 166 åskådare på den dåvarande nationalarenan. Någon särskild måltorka skulle den unge centern dock inte behöva leva med länge. Redan i nästa omgång lossnade det framåt när han blev tvåmålsskytt i sin första hemmamatch, mot Stattena IF, och Elfsborg vann med 4–1. Säsongen rullade på bra för Boråslaget som slutade på en femteplats i serien. Jonasson fick förtroendet att starta samtliga matcher – ett förtroende som minst sagt skulle bli bestående.
Sviten som skrev in Jonasson i historieböckerna
Under 1930-talets andra hälft och det tidiga 40-talet hade IF Elfsborg sin första storhetstid. Sven Jonasson var med och vann tre allsvenska titlar (1936, 1939 och 1940) och tog dessutom hem den allsvenska skytteligan 1934 och 1936. Femton år efter sin debut spelade Jonasson höstens sista match borta mot Sandviken. En match som, även om ingen visste det just då, kom att bli historisk som den 334:e och sista raka matchen i anfallsstjärnans historiska svit. För när vårpremiären sedan närmade sig 1943 så pågick andra världskriget och Jonasson hade blivit inkallad till beredskapstjänst. Även om Elfsborg gjorde flera försök att få permission för sin stjärna, bland annat med hänvisning till den världsunika statistiken, så fick de avslag från både generalen och regeringen och Jonasson fick se sin svit brytas.
Under dessa 15 år och de 334 matcher han spelade (två av dem från säsongen 1933 ströks dock i efterhand då Malmö FF diskvalificerats) gjorde Jonasson totalt 218 mål på 24 olika motståndare – det enda lag han inte nätade mot var Hammarby. Han hyllades otaliga gånger för sin lojalitet i den gulsvarta tröjan och vid sin 300:e match i Allsvenskan fanns även Svenska Fotbollförbundet på plats för att uppmärksamma bedriften. Förbundsordförande Elof Ericsson höll ett hyllningstal:
– Sveriges idrottsfolk hyllar idag Sven Jonasson. Sveriges Fotbollförbund vill också bringa sin hyllning. Däri ligger ett uppriktigt tack för de bakomvarande åren och en förhoppning om de framförliggande. Förbundet har gärna velat bjuda jubilaren en synlig erinran om sin aktning. Till hemmet har därför skickats en liten nyttosak, och här på planen vill jag nu få överlämna Svenska Fotbollförbundets plakett, en ovanlig utmärkelse till en alltjämt aktiv spelare. Den är emellertid på sin plats i Sven Jonassons hem, hos idrottsmannen, hos den vänfaste kaptenen, hos gentlemannen.
En av Allsvenskans mesta utespelare
Jonasson avvek inte från sitt lag länge. Efter den missade premiärmatchen var han återigen tillbaka på planen och redo för spel hemma mot IFK Eskilstuna. I sin återkomst gjorde han det första av tre mål när Elfsborg vann med 3–1. Han var lika självklar som vanligt och fortsatte spela för klubben under ytterligare tre säsonger. Efter nästan 19 år i Elfsborgs representationslag var det dock dags att avrunda. Den 8 september 1946 spelade den gulsvarta profilen sin sista allsvenska match vid 37 års ålder. Räknaren stannade på 410 officiella matcher (exklusive de två strukna MFF-kamperna) – ett rekord som stod sig fram till 1997 då Thomas Ravelli tog över förstaplatsen. Sedan 2001 innehar Sven Andersson (Örgryte IS/Helsingborgs IF) rekordet på 431 matcher.
Sedan 1994 har ett stipendium i Sven Jonassons namn delats ut till en verksam person i Elfsborgs organisation. Bland pristagarna finns namn som Anders Svensson, Johan Wiland och Viktor Claesson.
– Stiftelsen Gamla Elfsborgare och Sven Jonassons Minnesfond hyllar en spelare eller ledare inom IF Elfsborg som på ett positivt sätt visat god kompisanda och ledarskap. Utmärkelsen är en del av att uppmärksamma föredömen såväl på planen som utanför. Med dessa stipendium hoppas vi att minnet av Sven kan bevaras i kommande generationer, säger Lasse Stensson, medlem i IF Elfsborgs styrelse sedan 2013 och representant i klubbens historiska akademi.
“Den vandrande centern”, som Jonasson ibland kallades på grund av sitt rörelsemönster, noterades för 252 allsvenska mål under sin karriär – ett rekord som står sig än idag. Som bäst gjorde han 24 mål under en och samma säsong 1935/36. Boråsaren gjorde även avtryck i landslaget där han bara behövde nio minuter på sig att göra det allra första svenska målet i VM 1934 mot Argentina. Totalt spelade han 42 landskamper och gjorde 20 mål i den blågula tröjan.
– Sven Jonasson är en av de största kulturbärarna i Elfsborg genom alla tider. Hans framgångar och otroliga statistik säger det mesta. Klubben fyller 120 år under 2024 och det är oerhört viktigt att minnas föreningens historia samt alla spelare och ledare som varit drivande inom föreningen. Vi har ett Hall of Fame där vi varje år utser nya medlemmar, och där är givetvis Sven Jonasson självskriven, säger Lasse Stensson.
