Det lilla fiskeläget Råå, strax söder om Helsingborg, är kanske mest känt för sin idylliska kust och historia som piratnäste. Men för fotbollsentusiaster är platsen också synonym med Råå IF – fotbollsföreningen som mestadels befunnit sig i skuggan av stadens rödblå gigant. Under ett par minnesvärda säsonger kämpade de dock mot landets största lag och var en älskad underdog i svensk fotboll.
Helsingborgs fotbollsvariant av berättelsen “David och Goliat” hade sin start i en källarlokal i Tågaborg där tre fotbollstokiga pågar startade fotbollsklubben Enighet. Föreningen skulle hålla till ute på Råå, det lilla fiskeläget söder om stan, och bytte ett par år senare namn till Råå IF när det var dags för inträde i Riksidrottsförbundet. Klubben hade redan från start en stark koppling till byns invånare. Med en trogen publik och spelare som ofta delade sin tid mellan fotbollsplanen och fiskebåtarna skapades en stark relation till lokalsamhället.
Medan storebror från stan, Helsingborgs IF, tog en självklar plats i den nystartade moderna Allsvenskan 1924 och vann serien fyra gånger under det första decenniet så höll Råå IF till stor del till i de lägre divisionerna. 1941 vann HIF Allsvenskan för femte gången med tränaren Albin Dahl i spetsen. Dahl hade även varit med och vunnit två av de tidigare fyra titlarna men då som spelare. Ett par år efter sin tränarsuccé såg han sig om efter nya utmaningar och blicken letade sig söderut till ett visst fiskeläge med ett fotbollslag klätt i ljusblått. 1945 tog han sig an division 4-laget Råå IF och klättringen uppåt i seriesystemet började.
Att slå underifrån
När det var dags för Svenska cupen 1948 deltog inga allsvenska lag på grund av de Olympiska spelen som hölls i London, och ett gyllene läge togs tillvara på. RIF, som då klättrat hela vägen till division 2, tog sig igenom slutspelet relativt komfortabelt och besegrade Linköpingslaget BK Kenty med 6–0 i finalen. Man blev därmed det tredje Skåne-laget, efter MFF och HIF, att få sitt klubbnamn inristat på Gustaf VI Adolfs pokal.
Framgång har en tendens att föda framgång och med cupsegern i ryggen fortsatte Råås vinnartåg i division 2. 1950 slutade laget högst upp i tabellen och säkrade därmed en plats i Allsvenskan 1950/51. Väl där överträffades alla förväntningar. I den allsvenska debuten i juli 1950 besegrade nykomlingarna Djurgården med 2–0 på Stockholms Stadion inför 19 235 åskådare. Ungefär en månad senare var det dags för det första allsvenska Helsingborgsderbyt med 22 937 personer på läktarplats. Även om Råå bjöd upp till god kamp så var det HIF som gick segrande ur mötet.
När det väl var dags för returmötet tappade HIF för första gången någonsin en allsvensk poäng mot ett annat Helsingborgslag – matchen slutade 1–1. Syskonrelationen mellan de två klubbarna var stark och aldrig hade stadens fotbollsfans varit så splittrade. Det var storklubben från stan mot underdogen från fiskesamhället, en motsättning som inte minst var tydlig på läktarna de gånger Råås supportrar använde fiskeverktyg för att väsnas och överrösta sina konkurrenter.
När seriens sista omgång spelats stod det klart att Råå IF var bäst i stan. Under sin första säsong slutade klubben på en imponerande andraplats, tre poäng före HIF som slutade fyra.
Återställd ordning
Men gammal är trots allt äldst och den nya rangordningen skulle inte vara länge. Andra säsongen i landets högsta liga blev en tuff utmaning för RIF. Med en rad svåra matcher och skador som drabbade nyckelspelare slutade laget näst sist. Samma år tog Helsingborg hem det lilla silvret.
Det allsvenska äventyret varade således bara i två säsonger för Råå IF och därefter dalade klubben nedåt i seriesystemet igen. Men föreningen lever i allra högsta grad kvar ute vid kusten. På Råå IP, idrottsplatsen som anlades 1928, bedrivs en stor breddverksamhet för pojkar och flickor och på seniornivå har man ett damlag i division 3 samt ett herrlag som spelar i division 4.
