Världen följde Assyriska i Allsvenskan
Hopp blev till förtvivlan, som förvandlades till bitterljuv glädje när Assyriska FF år 2004 säkrade sin historiska plats i Allsvenskan. Avancemangets betydelse sträckte sig samtidigt långt bortom fotbollsplanen för klubben och dess anhängare.
– Plötsligt besökte hela världen lilla Södertälje, minns Moussa Esa, idag ordförande i klubben.
Assyriska FF grundades i Södertälje, 1974, av assyriska flyktingar från Mellanöstern, och fotbollsresan började på det allra nedersta trappsteget, i en korpserie. Den uttalade målsättningen var redan då att en dag nå Allsvenskan, vilket för de allra flesta lät som verklighetsfrånvänt trams.
Men det var tydligt att tvivlarna underskattade styrkan inom föreningen och hos det assyriska folket, som framförallt motiverades av de oförrätter som begåtts i det förflutna. Vid tiden för första världskriget pågick ett folkmord i Turkiet och assyrierna var en av de värst drabbade minoriteterna. De som inte berövades sina liv tvingades fly, och många hamnade i slutändan i Södertälje.
Fotbollens roll i det hela? För Moussa Esa är den självklar:
– Världspolitiken bryr sig väldigt lite om folkmordet, vårt språk och vårt folk. Men man märkte att ju mer framgångsrikt fotbollslaget var, desto mer skrevs det om de här frågorna.
Olyckligt mål i kvalet
Själv är han sedan 2019 ordförande för Assyriska FF, och backar man bandet till 2004 – när klubben befann sig i Superettan – var han redaktör på Assyriska Riksförbundet, som delade lokaler med fotbollssektionen. Moussa Esa hade ynnesten att bevaka det lag han själv stöttade.
Hösten 2003 hade Assyriska nått final i Svenska Cupen, men förlorat med 0–2 mot Elfsborg, och under större delen av 2004 förfogade laget över en direktplats till Allsvenskan. Mitt under året lämnade dock huvudtränaren Conny Karlsson sitt uppdrag, och hans assisterande Edmond Lutaj fick ta säsongen i mål.
Facit: en plats i det kval som skulle spelas mot Örgryte IS. Där vann Assyriska hemmamötet med 2–1, och i returen höll man nollan fram till att tilläggstiden skulle aviseras. Kort därefter styrdes ett skott olyckligt in via Pierre Bengtssons ben och den allsvenska platsen var, i kraft av regeln om gjorda bortamål, Örgrytes.
– Vi hade förberett för fest och publiken var på väg att storma planen för att fira, så det var ett riktigt antiklimax. Hjärtat sprack. Sedan kom beskedet om Örebro dagen efter, minns Esa.
En oväntad väg uppåt
Ja, Örebro SK nekades elitlicens av ekonomiska skäl, och efter att flera överklaganden avfärdats så var Assyriska klart för Allsvenskan.
– Det var blandade känslor. Självklart fanns det glädje, men ingen vill komma upp på någon annans bekostnad på det sättet.
Samtidigt blev det relativt sena beskedet en utmaning för klubben som fick ställa om och försöka bygga en trupp av allsvensk standard. In kom den portugisiske tränaren José Morais, som bland annat hade varit assisterande till José Mourinho i Benfica.
Fyra av spelarna i startelvan – Andreas Haddad, Stefan Batan, David Durmaz och Dani Hamzo – hade assyriska rötter.
– Vi är ett folk utan land, men samtidigt gränslösa i vår identitet. Vi byggde mycket av vår framgång på assyrisk teknik med svensk organisation. Vi har sagt att den som bär vår tröja är assyrier, det spelar ingen roll var man kommer ifrån. Man representerar också ett budskap och det pratar vi med spelarna om. När de får höra vår historia så bär de tröjan med stolthet. De slåss för mer än tre poäng – för oss är det fyra poäng, där den fjärde är vår existens, menar Moussa Esa.
Vill se laget i Europa
Och nog slöt supportrarna upp runt Assyriska under säsongen i Allsvenskan. Första “hemmamatchen” spelades mot Hammarby på Råsunda och drog 14 232 åskådare, ett klubbrekord som står sig än idag. Den andra resulterade i en 3–0-seger borta mot IFK Göteborg.
I den tredje omgången, därtill på folkmordets minnesdag, fick laget för första gången spela allsvensk fotboll hemma på Bårsta IP mot Halmstads BK. En match som slutade 0–0.
– Vi gjorde en jättestor manifestation, spelarna spelade med sorgeband, speakern läste upp en text och vi skickade ut svarta ballonger mot himlen. Där kan man prata om att vi fick uppmärksamhet som vi annars inte var vana vid.
Säsongen slutade dock i moll: Assyriska FF tog bara 14 poäng och slutade klart sist i Allsvenskan. Efter det har man inte heller lyckats ta sig tillbaka, även om det var nära 2009 när man gick förlorande ur ett rysarkval mot Djurgården, där avgörandet kom i returens förlängning.
2025 spelar man i Ettan efter att ha undvikit negativt kval med en poängs marginal under senaste säsongen. Men drömmen om att klättra uppåt finns fortfarande kvar. Långsiktiga målet? Champions League-spel.
– Vi assyrier vill nå så högt som möjligt. Nu sysslar vi med fotboll och då är det Champions League som är det högsta, så det är dit vi siktar. Man kan välja att skratta och säga att det blir väldigt svårt, men vi motiveras av att det är svårt. Vi har aldrig haft det lätt, säger Moussa Esa.