Skrönorna om “Svarte-Filip” som göteborgsynglingarna fick växa upp med på 40- och 50-talet visste inget stopp. Det sades att målvakterna sprang och gömde sig när han närmade sig mål och att han sköt stolpen av målet på Ullevi. Vad som är sant och inte låter vi vara osagt. Men vad vi vet är att Svarte-Filip var en av IFK Göteborgs, och Allsvenskans, första och största.
I Surte utanför Göteborg växte Filip Johansson upp och spelade fotboll och bandy för det lokala idrottssällskapet. Via Kolltorps IK hamnade han i Mölndalslaget Fässbergs IF, den lilla klubben med stora framgångar under 1920-talet. Året innan Allsvenskan såg dagens ljus hade Fässberg, framför dåtidens storlag IFK Göteborg och ÖIS och med målfarlige Filip Johansson i spetsen, vunnit västsvenska serien vilket innebar att de hade kvalificerat sig för en plats i den första upplagan av Allsvenskan. Men när klubben underkändes för allsvenskt spel med ekonomi som främsta argument, lämnade såväl Svarte-Filip som andra tongivande spelare för allsvenska klubbar. Och Filip Johansson, som med sin nattsvarta och bångstyriga kalufs fick smeknamnet Svarte-Filip, gick till IFK Göteborg.
Den 22-årige centern fick stå utanför startelvan i den allsvenska premiären mot IFK Malmö. Men när han fick chansen i omgång två, mot rivalerna GAIS, visade han sig förtjänt av den. Trots förlust med 3–1 var Svarte-Filips mål startskottet på en målkavalkad som skulle sträcka sig över hela säsongen. Hans teknik, kraften i skotten och den kreativa spelstilen gjorde honom snabbt till en publikfavorit.
– På den tiden Blåvitt var ”folkets lag”, ett lag med det svårdefinierade ”det” i Göteborg, där spelsystem och finess fick stå tillbaka för spelglädje och entusiasm inför uppgiften, där passade Svarte-Filip med sitt målsinne, sin teknik och sin humor som handen i handsken, säger Jens Hallberg från ifkdb.se, en databas över IFK Göteborgs historia.
När säsongen avslutades våren 1925 slutade Blåvitt på en andraplats, bakom vinnaren GAIS. Men högst upp i skytteligan fanns Svarte Filip. Med 39 mål på 22 matcher, dvs ett snitt på 1,7 mål per match, kröntes han till Allsvenskans första skyttekung. 100 år senare innehar han fortfarande rekordet på flest antal mål på en och samma säsong.
En skyttekung med glimten i ögat
Svarte Filip utmärkte sig inte bara som målskytt. Såväl på som utanför plan var humor ett av hans kännetecken.
– Han hade en helhet som fotbollsspelare som andra saknade på den tiden. Han var inte bara en fantastisk avslutare, utan även en enastående tekniker som slog perfekt avvägda passningar till sina yttrar, och kombinerade det med att vara en första klassens dribblare och slog gärna en tunnel eller två på vägen fram mot mål. Men framförallt gjorde han det lilla extra för att roa publiken – och inte minst sig själv. Särskilt snabb var han dock inte, men till de som påpekade det svarade han alltid: ”snabbast är ändå bollen”, säger Jens Hallberg.
Svarte-Filips fotbollsglädje gick inte att ta miste på, och tillsammans med ett gott självförtroende och glimten i ögat drog han sig inte för att kombinera sin rappa teknik med minst lika rappa kommentarer. Vid ett tillfälle ska Svarte-Filip ha stannat upp några meter framför målvakten och ropat ”Var vill du ha den, lelle pôjk?”, och därefter, utan att invänta svar, tryckt upp kulan i krysset. I en annan match hade Svarte Filip vänt sig mot AIK:s Pära Kaufeldt vid avspark med orden ”Men Pära, ni har ju ingen boll med er?”. Pära hade förvånat tittat ner mot bollen framför Svarte-Filips fötter och svarat ”Den ligger ju där?”, varpå Svarte-Filip nöjt kunde replikera med ”Nä du, den där är inte eran, den ska Hjelm och jag spela med”.
Efter sin succésäsong 1924/25 blev det ytterligare åtta målrika säsonger innan han avslutade sin karriär i Gårda BK 1936. På 277 officiella matcher för Blåvitt stänkte han in 329 bollar vilket ger honom en andraplats i Blåvitts interna skytteliga bakom Torbjörn Nilsson. Under sina elva allsvenska säsonger för Blåvitt och Gårda BK gjorde han hela 182 mål. Den målglada göteborgaren spelade också 16 landskamper på vilka han gjorde 14 mål. I landslagsdebuten mot Finland gjorde han alla fyra mål i en match som slutade 4–0.
Skrönor och legender
Hans humor, styrkan och sättet att spela lade en utmärkt grogrund för skrönor och historier som fortsatte utbytas bland stadens fotbollsälskare långt efter att han lagt skorna på hyllan. Och på tal om skorna så sades de vara i storlek 48 och kunna slå till bollen så pass hårt att den blev oval. Enligt fotbollsgrabbarna i staden stod nätet som en strut varje gång han gjorde mål, målvakterna sprang och gömde sig av rädsla och han sköt dessutom stolpen av målet på Ullevi en gång.
Den värsta historien som gick mellan fotbollsgrabbarna var kanske den om hur Svarte-Filip, när hans egen bror stod i mål för motståndarlaget, hade skjutit ett så pass hårt skott rakt i magen på brorsan att det orsakade skador som ledde till hans död. Sanningshalten i historien går att diskutera, även om grabbarna på grusplanerna som förde historierna vidare så klart kunde ta gift på att det var sant. Men vi nöjer oss med att konstatera att Svarte-Filip definitivt kan bära upp epitetet “allsvensk legend”.
