Han slog igenom som tonåring, förde Åtvidaberg till historiska allsvenska segrar och gjorde sig odödlig med sitt ikoniska volleymål mot Västtyskland i VM 1974. Från den lilla bruksorten Degerfors till de största arenorna i världen har Ralf Edström med sin talang och karisma skrivit in sig i den svenska fotbollshistorien.
I en tid av stor svensk fotbollsfeber besöktes den ikoniska arenan Stora Valla i Degerfors av fler än dubbelt så många människor som bodde på den värmländska bruksorten. Bara 300 meter från denna skådeplats växte Ralf Edström upp. Fotbollen upptog hela samhället, vardagen och livet. Bakom brandstationen spelades grannskapets ungar spontanfotboll tills mörkret föll och redan då kunde man urskilja Edström från mängden – visserligen delvis tack vare hans längd, men även genom talang. Tillsammans med hans beslutsamhet skulle det komma att bli ett framgångsrecept: han visste nämligen tidigt att fotbollen skulle ta honom ut i världen.
– Jag sa till mamma, och jag var inte så gammal då, att om jag får en krona eller femtio öre till godis så ska hon få tillbaka det när jag blev proffs. Jag var kanske tio-tolv år, sa en leende Edström i SVT:s dokumentärserie “Fotbollens historia”.
Mr Nickson med hela Sverige
Tack vare talangen, självförtroendet och envisheten fick Edström redan som 13-åring börja spela med Degerfors IF:s 16-åringar. 15 år gammal debuterade han i A-laget, som då spelade i näst högsta serien. Efter ett par säsonger där han växte ytterligare in i sin roll hade allt större klubbar fått upp ögonen för den lovande anfallaren från Värmland.
1971 värvades Ralf Edström till den hårdsatsande allsvenska klubben Åtvidabergs FF, och hans karriär fick upp farten rejält. Med sin imponerande spelstil och sitt utmärkta huvudspel blev han snabbt en nyckelspelare för klubben och en favorit för publiken. Redan första året var han med om att vinna Svenska Cupen. De följande två säsongerna, 1972 och 1973, vann “Åtvid” Allsvenskan för första och andra gången i historien.
Tack vare framgångarna i klubblaget, där Edström tillsammans med Roland Sandberg stod för merparten av lagets mål, fick den ödmjuka och charmiga värmlänningen debutera i landslaget bara 19 år gammal. Under debutsäsongen spelade han fyra landskamper och gjorde hela åtta mål, varav sju via nick. Genombrottet var ett faktum – rubrikerna haglade och Ralf Edström blev ”Mr Nickson” med hela Sverige.
Utlandsäventyr och ikon-status
Den unga målmaskinen etablerade sig raskt som Sveriges store anfallare och bildade under VM 1974 anfallspar med radarpartnern Sandberg – Edström hade nu lämnat Sverige och blivit proffs i PSV Eindhoven, medan Sandberg gått till tyska Kaiserslautern. Under VM-slutspelet gjorde Edström fyra mål och slog därmed igenom på bästa sändningstid i en nation där tv:s genomslagskraft var enorm och alla tittade på samma program. Med sitt spektakulära volleymål i regnet mot Västtyskland sköt han sig rakt in i svensk fotbollshistoria och svenska hjärtan. Målet, som senare skulle utses till ett av turneringens vackraste, blev en symbol för den svenska framgången i VM.
I nederländska PSV blev han snabbt en favorit bland fansen och en av ligans bästa anfallare. Han vann flera ligatitlar och cementerade sin status som en av Europas främsta målskyttar. 1977 återvände han dock till Sverige för IFK Göteborg och allsvenskt spel i två säsonger innan utlandsäventyret fortsatte i såväl Belgien (Standard Liège) som Frankrike (AS Monaco), där han fortsatte vinna titlar. När Edström, mot slutet av sin tid i Monaco, drabbades av en svår korsbandsskada vände han hemåt för Örgryte med målet att rehabilitera skadan och göra comeback i Allsvenskan. Dessvärre fick han se sig besegrad av skadan och avslutade istället sin karriär vid sidan av planen som lagledare.
Ralf Edströms insatser på planen, hans ödmjuka personlighet och avtryck på spelet gör honom till en ikon i svensk fotboll. Efter sin aktiva karriär har han också fortsatt att vara en del av sporten, bland annat som expertkommentator.
