Veckans profil: ”Hade varit skönt med ett mellanår”

De senaste åren har varit en emotionell berg-och-dalbana för både Brommapojkarna och lagets kapten, Gustav Sandberg Magnusson. Det präglar också hans tankar inför den allsvenskan säsongen 2018.
– Det hade varit skönt med ett riktigt trist mellanår som de flesta lagen har ibland, säger han i intervjuserien Veckans profil.

När vi skulle boka in den här intervjun så fick den ske senare på eftermiddagen för att, citat, ”vi BP-spelare måste jobba”. Så vad gör du egentligen vid sidan av fotbollen?
– Haha, det var ju lite med glimten i ögat, men jag har egentligen alltid jobbat samtidigt som jag spelat fotboll. Oavsett vad spelarna i Superettan och Allsvenskan säger så finns det enormt mycket tid och jag har inte lust att köra tretimmarsluncher, utan jag har alltid gjort nåt sedan jag slutade i gymnasiet. Jag jobbade i en skobutik i fyra år och de senaste ett, två åren har jag varit teamsäljare för Nike. Jag är ute och träffar fotbollsklubbar, helt enkelt.

Hur många timmar lägger du på det jobbet?
– Det är 50 procent. Vissa veckor jobbar jag mer, vissa mindre. Det beror på fotbollen, för fotbollen står fortfarande i centrum. Men det är kul att göra något vid sidan om.

Din nye tränare, Luis Pimenta, sa nyligen att man skulle hitta en BP-logga om man röntgade ditt hjärta. Det låter ju rätt anmärkningsvärt rent medicinskt?
– Det känns ju dumt att söka upp ett sjukhus för att kolla det, haha. Men han har väl en poäng. Hela min familj och släkt har en lång, lång historia inom föreningen.

Det här med fotboll och BP verkar finnas i ditt DNA?
– Det kan man lugnt säga. Jag hade inte mycket att välja på: du ska spela fotboll och du ska vara i BP.

Jag hittade en gammal artikel från ditt första år i BP:s A-lagstrupp där du beskrevs av Kim Bergstrand som en korsning mellan Roy Keane och Paul Scholes.
– Oj, jäklar! Det är tufft att leva upp till. Det har inte blivit riktigt så…

Det låter som en hård och tuff spelare?
– Nä, Scholes tycker jag var en elegant lirare. Keane var däremot lite tuffare. Vissa har säkert fått det intrycket av Scholes efter den där tacklingen mot Håkan Mild.
– Själv har jag ju blivit lite mesigare de senaste åren. 2015 drog jag på mig elva kort på en säsong, men 2016 och 2017 har det totalt blivit tre stycken. Något har hänt – jag har blivit ”vanilj”, haha.

Är det medvetet?
– Det skulle jag säga. Dels hade jag Olof (Mellberg) och Valentin (Azrudin) som tränare tidigare och de pratade jättemycket om hur jag skulle agera som fotbollsspelare och att jag skulle använda hjärnan mer än hjärtat. Förr tog hjärtat över lite väl mycket.Sedan var det självklart bidragande att vi på två år, 2014 och 2015, vann sju matcher. Då hade man såklart inte den rätta sinnesbalansen i skallen. Jag var arg och frustrerad och det bidrog.
– Ta de här senaste två åren där vi torskat sju matcher istället. Jag har varit en mer harmonisk och gladare person. Man har lärt sig de här åren att om man är glad och harmonisk så spelar man mycket bättre.

Det har varit mycket himmel och helvete i BP de senaste fyra åren?
– Ja, jag börjar bli… jag ska inte säga trött, för de här två åren har jag fått uppleva sånt som inte många andra får göra, men jag skulle inte ha något emot ett stabilt år där allt är typ klart med fem omgångar kvar och man kan slappna av. Sedan jag kom upp i A-laget 2009-10 har det egentligen varit så att allt har avgjorts i sista matchen. Nu hade det varit skönt med ett riktigt trist mellanår som de flesta lagen har ibland. Det hade jag uppskattat.

Ni gick från Allsvenskan till division 1 innan resan tillbaka påbörjades. Vad berodde det på att ni satte er i den sitsen?
– Det är svårt att säga, det hände ju så mycket. Det var en helhet som inte fungerade, med allt ifrån de spelare vi hade och som inte gjorde tillräckligt bra ifrån sig, till att det var en mix av spelare och ledare som inte funkade. Jag säger inte att ledarna var dåliga för det går jättebra för dem nu, men då funkade det inte. Vi var en förening på fall och sen fortsatte det bara att falla.

Vad blev vändpunkten?
– Alltså, vi startade om helt och hållet när vi åkte ur Superettan. Då blev det en ny styrelse, sportchef – hela den rekryteringsbiten. Det hade inte varit nytt på hur många år som helst. Och vi fick in nya spelare. Vi hade ett jättebra lag, det måste ha varit det bästa som ställt upp i en division 1 Södra- eller Norra-serie någonsin. Det känns så om man kollar på var spelarna är idag.
– Vi skulle bara ta klivet upp. Vi tog också in rutinerade spelare som visste vad det handlade om. Så resonerade vi inte när vi låg i Superettan, utan då ersatte vi med unga från de egna leden som kanske int var redo. Vi fick en nytändning och började vinna, och då är det lätt att det fortsätter för att man är harmonisk, för att allt flyter och man har medvind.

[sitat id=”1″ style=”full”/]

Kan ni dra nytta av den medvinden i Allsvenskan?
– Nu är det svårt för vi har ett nytt lag, och själv är jag fortfarande samma person, oavsett hur det går och hur tongångarna är. När man både åkt på de här käftsmällarna och varit med om det andra fantastiska så förstår man att man måste ta vara på det. Det är kul att spela fotboll och ännu roligare att vinna.

Du pratade under upptaktsträffen om att det är skillnad på BP nu jämfört med senast ni var i Allsvenskan. På vilket sätt?
– Det är helheten. Vi har helt nya omklädningsrum och jag vet folk som kommer till Grimsta som säger att det är helt sjukt fräscht. Folk kan garva när jag säger så, men jag tycker att det är en stor grej att vi också äter frukost och lunch ihop. I andra allsvenska klubbar är det standard, men det har det inte varit för oss och man måste ju se till sig själv. För oss är det en stor förändring. Även om folk pluggar och jobbar i större utsträckning hos oss än i andra allsvenska klubbar så måste man ändå ha ett proffstänk.

Hur har försäsongen varit annars tycker du?
– Lång, som alltid. Det är mycket matcher, träningar och det är kallt och jävligt. Och det har varit intensivt: vi har behövt få ihop ett nytt lag med 13 nya spelare och en ny tränare, så det är ju en inlärningsprocess som man behöver komma in i. Men jag tycker att vi har gjort det jättebra, trots allt det nya.

Sportbladets Simon Bank beskrev dig i en krönika från förra året som ”BP:s lagpappa”. Känner du dig som en sån?
– Ja, lite, men i så fall en barnslig lagpappa hoppas jag, haha. Jag är ju bara 26 år och hyfsat ung, men det är klart att jag får ta lite mer ansvar i kaptensrollen och i och med att jag har varit här i såpass många år att jag kan klubben utan och innan och vet hur vi vill jobba. Det är inget konstigt med att jag behöver ta det ansvaret.

Du är kapten idag och jag har förstått att Pontus Segerström, som gick bort så tragiskt 2014, är en av dina förebilder. Varför?
– Det är naturligt. Jag och Pontus kom till BP samtidigt, han var ju tillbaka då, och han var min första kapten egentligen på seniornivå. Det var naturligt för mig att ta med mig hur han var och det har ju påverkat hur jag vill agera.

Hur var han och hur vill du vara?
– Han behövde inte visa något utan det fanns en prestigelöshet. Han var en ledare på ett naturligt sätt, utan att behöva skrika . Alla trivdes med honom och han visade med exempel hur man skulle agera på och utanför planen istället för att gorma. Det var häftigt.

Du har varit i BP hela din karriär. Kan du se dig själv spela någon annanstans?
– Det är klart att alla spelare tänker att de ska bli proffs utomlands. Den drömmen har jag också. Jag spelade med Daniel Örlund i division 1 när han gjorde sitt sista år. Då var han 37 men sa fortfarande att han tänkte bli proffs igen. Det var hans drivkraft. Då tänkte jag att ”fan vad fint att ha den inställningen”. Så även om jag trivs i BP och skulle kunna stanna här hela livet så är det klart att jag har proffsdrömmar.

Hur mycket i ditt liv handlar om fotboll?
– Jättemycket. Det är det roligaste som finns i hela livet: att vinna fotbollsmatcher. Det finns inget annat som jag kommer syssla med i framtiden som jag får den glädjen, energin och kicken av, oavsett vad det är. Det känns lite tråkigt att inte kunna syssla med det hela livet. Alla borde få uppleva någon gång hur det är att vinna fotbollsmatcher. Jag är också med så mycket jag kan i BP. Nu har jag precis fått barn men när jag hinner är jag med som assisterande tränare i BP:s akademi, det har jag varit i fyra, fem år.

Är du intresserad av den sortens ledarskap också?
– Absolut. Jag har inte en tydlig målbild om att jag vill bli tränare, men jag tycker att det är skitkul att vara med och instruera och coacha. Det är kul med barn generellt. Men, som sagt, det är ingen uttalad tränarkarriär, även om det inte är omöjligt att det blir så i framtiden.

Apropå tränare – din BP-coach Luis Pimenta, hur skulle du beskriva honom?
– Han har beskrivit sig själv som passionerad och det tycker jag är klockrent. Man behöver inte säga mer än så. Han är jättepassionerad, engagerad och superseriös. Han spenderar många timmar på Grimsta. Någon sa att en tränare bör komma först till träningsanläggningen och åka sist, men det är inte många som lever efter det. Det kan man däremot lugnt säga att Luis gör och det smittar av sig.

Vad är det som säger att ni klarar er kvar i år i Allsvenskan?
– Jag tycker att vi har en bred och bra trupp. Vi har jättebra spelare. Folk kan ibland tycka att många gått till BP och kritisera att vi inte har så många egenproducerade spelare i startelvan, men tidigare år har vi kört stenhårt på det och det har gått som det gått. Det är ett nytänk, samtidigt som det inte finns så många spelare att slussa upp som man kan luta sig emot i ett A-lag i Allsvenskan. Vi har mer av ett seniortänk nu: vi är lite mer cyniska. Vi har kanske varit naiva tidigare och trott att vi ska spela ut alla, men det kommer vi inte göra. Jag tror att alla är medvetna om det. Men det kommer bli svintufft, verkligen.

Om vi återgår till den här Scholes/Keane-frågan – vilken spelare är du mest lik idag? Eller vem försöker du efterlikna?
– Jäklar vad svårt… det blir så fånigt när man ska säga någon riktigt bra spelare också. Jag är inte riktigt i närheten av de här två i alla fall, utan kanske en blandning av dem som är sämre på allt, haha.

[faktaboks id=”1″/]